fredag 29 oktober 2010

Vill skriva något bra något underbart men finner inte orden mina tankar springer runt i huvudet om allt som hänt mig sen förra sommaren. Det börja med att försäkringskassan ändrade reglerna om att jag var ut försäkrad att jag inte var sjuk mer! Jag lider av panikångest och har sociala fobier har svårt för klara av gå ut utan för min bostad, jag är även heroinist men drogfri sen 9år. Jag började på nya aktivitetsporten där jobbar 2st underbara kvinnor en av dom blev min kontakt person. Idag när jag tänker på henne så blir jag varm i mitt hjärta hon gav mig en chans att vara den jag är fult ut. Kraven på mig var mina egna o dom var o är höga. Vi tillsammans bestämde att bara jag kom och jag inte hade dom kraven på mig med tider, det gjorde en skillnad för mig. Jag klara av kursen. Jag började arbetsträna på kyrkan 25%. Tider är något av det svåraste för mig att klara av o det är fortfarande så. Jag trivdes på jobbet men på något sätt börja elaka ryckten om mitt förra liv sprida sig bland personalen och det skapa mycket konflikter för mig och för min handläggare som gjorde allt för att jag skulle trivas även att jag skulle kunna få vara kvar. Jag blev mobbad så var det och det var hemskt men jag lärde mig mera om mig själv som, att jag kan, jag har bra ider, jag bråkade inte med dom som mobba mig, förstod att det inget var fel på mig utan jag är ok det gjorde att jag slutade jobba i kyrkan för jag ville inte slösa min tid på människor som fastnat i att prata skit om varandra som aldrig kommer utveckla nya idéer! Idag jobbar jag i en förening och det är underbart spännande! Igår var jag på ett möte och det är bara för kvinnor. Jag är förundrad över hur vi alla har så stort utrymme för varandra, vi är så lojala mot varandra. Jag är glad att delta i den gruppen. Ni har alla en speciell plats i mitt hjärta, hurra för kvinnor som kan! Vi såg en film om andlig utveckling.Om vad vi tänker och känner är vad vi får och är! Jag har varit den mest kritiska som finns mot mig själv som jag har avskytt mig själv trodde att jag aldrig kunde bli förlåten att jag ska betala en skuld! Idag förstår jag att jag var rädd, livrädd för livet. Jag var så inne i mig själv så full av själv hat och mina tankar var inte snälla mot mig. Jag sa varje dag att jag var ingen, jag är värdelös, jag kan inget och tänk om någon skulle få veta hur hemsk jag är och lära känna mig. Mina tankar om mig själv var så negativa att jag idag undrar hur min familj egentligen orkade med mig speciellt min underbara make som är så tillåtande och förstående. Jag frågade, han svara jag ville leva med dig och vi har barn tillsammans och det fanns stunder där jag var bättre! Som barn trodde jag på gud och idag är jag helt säker på att det finns en kraft en energi som är stark som är kärleksfull som är tillåtande som är med mig varje dag som tror på mig som finns inom mig och utan för mig som jag är en del av o som är en del av mig! En vän till mig gav mig en bok som heter "samtal med gud" det är en trilogi och det är 3st tillsammans jag lästa 3 först sen 2 sen 1. Tror att det var meningen att jag skulle läsa dom i den ordningen. Dem är svåra men jag grät många gånger av lättnad av att jag förstod att det finns inget att förlåta att jag är ok att jag är precis där jag ska vara! Att allt det jag tänker om mig själv och säger om mig själv sänder jag ut och kan inte bli något annat! Ja ville så förändras, jag ville känna att jag levde! Jag bestämde mig för att jag ville göra allt för att förändras. Jag kan förstå att jag varit livrädd för livet, för att var mig fullt ut. Så klart har min resa varit en process som har varit upp o ner men det har och är värt varje steg! Böcker som har hjälpt mig att förstå mig! "Be ska du få" och "Skapa din framtid" av Esther och Jerry  Hicks. Tror på att jag fått hjälp från andra människor på vägen och min tro på det finns någon kraft att allt det tillsammans med min tanke har tagit mig fram till där jag är idag, jag älskar mig själv idag! Jag tror på att min största gåva jag någonsin kan ge någon annan är min egen lycka för då befinner jag mig i ett tillåtande tillstånd av glädje och lycka och är förbunden med flödet av ren positiv energi som är mitt sanna jag. Livet ska vara underbart att leva och det ska vara roligt! Tjillivepen  

4 kommentarer:

  1. Tack snälla för att du delar med dig av dina erfarenheter. Blir rörd när jag läser detta. Vilken styrka att kunna vrida om sitt liv trots stora inre och yttre spänningar.

    SvaraRadera
  2. Hej igen! Jag bara retar mig på att jag stava fel på min underskrift det ska vara tjilivipen! Det känns spännande med bloggen gör din röst hörd och ser fram mot att följa resan med våra blogg. Jag tackar för jag fick chansen att dela med mig av min resa, jag älskar att utrycka mig i skrift.Jag är riktigt glad för att det finns en blogg för oss kvinnor så tack för ni starta den. Må bästa alla! Tjilivipen

    SvaraRadera
  3. Imorgon kan vi gå in och redigera. Vi hjälps åt, det är själva poängen ;)

    Sofia

    SvaraRadera
  4. Tjilivipen vännen!
    Det värmde verkligen om hjärtat att läsa om dig,
    du har rätt du älskar verkligen att sriva och du är jätte duktig på det med. Har saknat er men hoppas att vi ses på onsdag om inget annat.
    Skulle varit kul om fler srev, själv är jag jätte dålig på det och mär inget vidare just nu.
    Men det får vi ta en annan gång.
    Tills vi ses..... Kraaaamar N. =)=)

    SvaraRadera